antapanta

Jaha, då var det 30 april och valborg, och ikväll med start klockan 18:15 går cortegen i Göteborg igång, jag hade väldigt gärna velat gå dit, haha eftersom under alla dessa år jag bott i Göteborg, har jag aldrig sett den, och inte nog med det är det även 100-årsjubileum.

Men men, det blir stanna hemma för min del ikväll verkar det som, det e lite deprimerande, men jag e inte så sugen på att dra ut och festa, lönehelg plus valborg, det e alldeles för mycket folk som man skall trängas med.
Men grattis Sanja på födelsedagen och hoppas ni får en riktigt rolig utekväll!

Ja, nu ska jag lägga mig i min säng, och vem vet jag kanske till och med somnar, usch jag vill verkligen gå..

// Anta

Jag kom precis hem, va på en liten biltur med mig själv för att rensa tankarna, och när jag satt där i bilen, tänkte jag på allt, precis allt mellan himmel och jord, förutom just att köra bilen som man ska.
Ibland när jag kör, så slänger ja en tanke, på hur lätt man kan förlora livet genom att endast få till en pytteliten konstig rattrörelse, och så var livet förbi..

Jag vet inte vad det är med mig idag, jag känner ingen livsglädje, jag känner inte att det finns någonting jag verkligen vill kämpa för, allting e bara dött...
Jag orkar inte mer, jag gör bara varenda människa besviken hela tiden, hur mycket jag än försöker göra allting rätt, så blir allting bara fel hela tiden, hela jävla tiden. Jag förstår inte varför jag är så handikappad i livet..
Just nu önskar jag att någonting kunde hända mig, så jag inte finns mer, så att jag dör, för nu orkar jag inte mer...

// Anta

Jag e så arg!

Jag är tjugo år gammal, jag ber inte mina föräldrar om pengar, har inte gjort det på ett bra antal år, men ändå kan jag inte göra vad jag vill med mina fucking jävla pengar.
Jag förstår inte varför dem skall lägga sig i? Om jag en månad känner för att spendera pengar på ingenting, då kanske jag vill göra det, det är väl fan ändå jag som har slitit arslet av mig och gått till jobbet vissa dagar både när ja vart snuvig och inte sovit en blund.
Enligt dem så skall jag kunna leva bra på 2000-3000 kronor i månaden, eftersom jag bor hemma. Men om jag hade velat leva på 2000-3000 kronor hade jag aldrig skaffat mig ett jobb, utan då hade jag levt på studiebidraget.
Dem vill att jag ska lägga undan 13 000 kronor av min fucking jävla lön. Asså jag får panik, varför bry sig, det e mitt liv, och om ja en dag står utan en enda krona, då får jag väl fan skylla mig själv eller?
Visst, som förälder ska man säga åt och ge råd, och hänvisa till hur man borde göra, men inte fucking bli förbannad och skrika för att jag inte gör som dem säger.

Asså åt helvete med det här, ja orkar fan inte mer..

// Anta

Jag har så mycket jag vill göra, så mycket jag vill hinna med, men det e alltid något som håller än tillbaka, just nu är det minnen som håller mig tillbaka.
Jag skulle vilja göra något som inte är likt mig själv, jag skulle vilja leva som en tonåring som skiter i allt, jag skulle vilja vara ett barn som ser världen med positiva ögon och en nyfikenhet.
Dem senaste fyra åren har jag gjort väldigt många misstag, jag har gjort så många fel val, så mycket saker som gjort mig själv ont, och jag fattar inte hur jag plötsligt idag sitter och e "vuxen" vad fan hände egentligen?
När slutade jag vara barn, vart försvann egentligen fyra år av mitt liv? Fyra år av dem som sägs vara det bästa fyra åren man kan ha...
En tjej jag varken känner, eller tidigare velat veta av, jag har alltid sett henne som ett hot, men denna tjej fick mig att dubbelvolta i tankarna, man ska aldrig bli tillsammans med någon när man väl gjort slut, eftersom man gjorde slut av en anledning, och varför då gå tillbaka till något gång på gång som uppenbarligen var så pass dåligt att man tappade räkningen efter tjugonde gången.
Jag förlorade mina bästa år, då jag borde rest, festat, vart med vännerna dag in och dag ut, på grund av att jag var ett barn och inte visste bättre.
Om man en gång bränner sig på en varm/het platta, inte går man väl då tillbaka och prövar om man kommer bränna sig igen? Jag kommer ihåg den här dagen som om det var igår, första gången vi gjorde slut...

Vi pratade i telefon, och han va ledsen, han va nere, jag älskade han innerligt och det gjorde ont i mig att höra att han va så nere, jag frågade han vad det var som hade hänt? Om han ville berätta för mig, det kanske hade lättat...
Jag hann knappt uttala orden, då han avslutar samtalet utan att ens säga hej då.
Han skriver därefter ett sms om att jag inte ska lägga mig i, och att det därför nu är slut.
Jag var sexton år, och förstod ingenting, vi träffades två dagar därpå, med två av våra vänner. Vi pratade inte med varandra, och han skulle precis ta bussen hem med sin kompis, då jag kom på att jag skulle ge han ett silverarmband, jag köpte till han. Jag hade aldrig gett en present till en kille tidigare, men hoppades på att han skulle gilla den, precis när jag ska ta fram den är den borta, jag hade tappat den.
Vi letade och letade och till sist hittade vi den, och han kramade mig och mitt hjärta gjorde dubbelvolter innanför bröstet. Han bad om ursäkt och ville att jag skulle förlåta honom, vi hade knappt vart tillsammans i en månad, jag kommer ihåg att jag kramade honom ännu en gång och frågade osäkert, menar du allvar? Han nickade och vi kysstes.

Jag kommer ihåg första gången jag fick en puss av honom..

Vi satt på ett café han beställde kaffe ja beställde också kaffe, han drack sitt jag drack inte mitt, första skillnaden började där, men men kvällen började lida mot sitt slut, och vad gjorde jag? Jo jag satt där med en kille, en kille som jag tyckte var så snygg, och jag trodde aldrig att en sån som han skulle vilja ha mig, jag kommer ihåg att jag var så nervös när vi satt på cafét, jag kunde inte fatta att jag satt där med honom, vi pratade och pratade och till slut hade ja vart så nervös så länge så jag fick ont i magen, det högg till ett par gånger, så ja säger - Jag har plötsliga smärtor i magen, sen kommer jag ihåg att vi skrattade åt det.

Klockan tickade på och jag antog att det här var det sista jag skulle se av denna kille, till slut fick jag säga att jag var tvungen att gå, jag trodde han skulle kyssa mig, så han ger mig en puss på kinden, och haha jag kommer ihåg att jag sa - Var det allt? så han lekte gentleman och grejer haha ja kommer aldrig glömma det här men iallafall så säger han med ett flin på läpparna - Jag kysser inte på första daten.

Ett par dagar senare åkte han tillbaka till Sverige, och jag var kvar i Bosnien, jag hade träffat killen i en vecka i exakt sju dagar, och här kommer en liten bekännelse, jag satt hemma i bosnien och tänkte på han, efter det att han åkt tillbaka, och redan då fällde jag mina första tårar av saknad, och skrev ett brev till honom, som jag aldrig visade honom, även under de fyra åren vi va tillsammans fick han aldrig se det, ett löjligt litet brev på hela fyra sidor, jag hade känt en kille i sju dagar och hade hela fyra sidor att skriva om honom, jag brukar läsa igenom det ibland när ja städar min garderob, och lägger tillbaka det längst in i garderoben där ingen kan hitta det.

En sak som gjorde mig ledsen och som jag tänkte ofta på, var att när han fyllde 18 så gav jag han ett halsband, där jag hade ristat in våra namn på en guldplatta, det var tre år sen, jag har sett det på honom kanske 4-5 gånger under de tre åren, det sårade mig, till slut ville ja inte tänka på det mer, för det var oviktigt.

Jag kommer ihåg det första smycket jag fick av honom, det var en ring, den var i guld och det var ett hjärta med en liten kristall i, vi gick vid industriområdet, och gick mot ett par låånga stentrapport, vi brukade sitta där och kramas. På vägen dit kramar han mig hårt och drar mig tätt intill sig, ja förstod inte riktigt vad som väntade och han drog fram den hjärtformade sammets asken och visade mig ringen, till honom sa ja - men du mår ju inte bra, du kan ju inte köpa en ring till mig och lekte lite sur över det och han frågade mig varför jag inte ville ta emot den, men det han inte visste var att det var den första ring jag någonsin fått av någon, och om den hade varit av ett tuggummipapper, hade den i mina ögon vart den dyrbaraste och mest underbara ring på hela planeten.. Det var min första egna ring någonsin, jag hade tidigare ibland lånat mammas ringar, men nu, nu hade jag en heeelt egen ring, som jag fick av min älskade pojkvän...

Jag kommer ihåg första gången vi sa att vi älskade varandra, det var inte sådär romantiskt som det mesta hos oss var, utan det blev ett rätt förstört ögonblick..
Såvitt jag kommer ihåg så skrev han för första gången "love you" i ett sms när vi hade vart tillsammans i ungefär två månader. Jag svarade aldrig med att jag älskade han tillbaka, utan efter ett par dagar så ringde jag upp honom, jag frågade honom om han älskade mig? Han ville inte svara på frågan utan undgick den, och efter lite fram och tillbaka så sa han JA jag älskar dig! Jag kommer ihåg känslan i magen, jag trodde hela magen skulle lyfta och nästan flyga iväg, jag kommer ihåg fjärilarna i magen, men eftersom jag under samtalets gång hade frågat, vart i står, så på eftermiddagen gjorde han slut med mig för att han inte kunde vara med någon som tvivlade på att han älskade mig.
Men det var absolut inte tvivel, utan jag kunde fortfarande inte förstå det, att en person, att en så vacker person kunde älska mig, jag förstod inte varför och hur, men jag blev lämnad ensam igen..
Jag fick ringa, och jag fick be och jag fick böna för att han skulle ge mig en chans och lyssna på mig att jag inte alls tvivlade...

Jag kommer inte ihåg senast jag tänkte tillbaka så här långt bak, dessa minnen känns som om de skedde under ett  helt annat liv, för så längesen, men jag kan inte säga att jag själv har varit den perfekta flickvännen, men jag har fått stå ut med rätt mycket själv, ingen älskade honom så som jag gjorde, om han hade sagt åt mig anita, jag behöver en hjärttransplation eller vad som helst, jag hade gett mitt liv till honom, jag hade gett upp mitt liv för honom.
Jag hade då kunnat ge bort mina föräldrar, mina syskon, bara jag fick ha kvar honom. Jag förstår inte hur man kunde älska någon så mycket, och jag önskar och hoppas att jag kommer kunna älska någon annan på samma starka sätt igen. Jag e inte rädd för att ge mig ut igen i hela proceduren med att först och främst hitta någon, som i dagsläget är normal, som har hyfsat vett i skallen, och för att sedan under något år lära känna personen. Jag ser inte längre negativt, på att vi gjort slut, jag har fortfarande känslor för honom, det kan jag inte sticka under mattan med, men det var en liten del av mig som dog när vi bestämde oss för att gå skilda vägar...

Det jag älskade med att vara med honom var att han verkligen fick mig att känna mig älskad, nu var det rätt länge sen jag hörde honom säga att han älskar mig, men hans känslor dog bort under denna turbulenta tid som varit, och det e vad jag kommer sakna mest... Höra han säga:

- Jag älskar dig...

Jag e kass på det här med att få tummen upp ur rumpan, och sätta igång med plugget, för egentligen är det inte så svårt.. Men det var trevligare att gå ut en sväng istället, haha och då får zumra ta del av mina senaste händelser och dem kommer som på löpande band, mest är det utskämningar som hänt under dagen från min sida, men det slinker även in något nytt offer som man bara måste berätta om vilket mongo det är.. Men lilla zumra är inte så oskyldig själv.. muhaha

Jag borde tvätta mitt hår nu, och imorgon kommer jag förbanna mig själv för att jag inte tvättade håret, eftersom de kommer ligga sådär äckligt och spretigt..

Äh, vem bryr sig

// Anta

Då var man hemma, efter en något plågosam dag, bredvid mig på skrivbordet hade jag en kopp med kaffe, och en kopp där ja spottade ut blodet i munnen varje fem tio minuter, jag försökte göra det så ljudlöst som det bara gick, men ibland misslyckades det eftersom efter att ja försiktigt spottat i muggen, så gick det en sträng av saliv från min mun till koppen, och detta märkte inte jag förrän killarna på lagret stod i fönstret till kontoret och pekade på munnen och skrattade.

Vi brukar lyssna på musik när vi sitter och jobbar, haha och så kom världens skönaste låt med Oasis - Wonderwall, haha den bringade många gamla minnen till liv..

Då var man tillbaka från tandläkaren, och hela käften är bedövad, och eftersom de inte tyckte de borde sy igen hålet där tanden suttit, så lät dem det vara öppet, så nu rinner det blod ur det lite då och då.. det e ju jättehärligt..

Jag klarade mig nästan, utan att börja gråta när jag skulle få min bedövningsspruta.

Just nu har jag satt mig i en sån skit sits, man ska aldrig ljuga om någonting har jag kommit fram till efter dagens händelse, jag vill inte gå in i detaljer men jag kan väl kort säga att jag inte orkade gå till jobbet, och drog en lögn för att ha en anledningd sedan fick jag rent ut sagt säga du, jag ljög om det där.
Jag ska säga er att det var det skämigaste jag någonsin gjort, det skämigaste är att jag måste se denna människan i ögonen imorgon...

Aldrig igen, aldrig..

Haha men jag hade en väldigt trevlig morgon med en person, vi skulle ju kunna kalla den här personen X bara för att alla andra gör det. Nej men det var myspys, och man fick verkligen tankarna på annat håll.

Just nu står mamma i dörren, och pratar med Jehovas Vittnen, hon får inte iväg dem. Haha stakarn och ja vägrar komma till undsättning.
Nu börjar det smärta i min käke...



// Anta

Igår var det som sagt dags för en liten roadtrip till trollhättan. Det vartet riktigt roligt, och skönt att komma iväg från Göteborg.

Jag kom hem till Nilab, och vi satt och tjötade lite sen ringer Suad, och tyckte vi skulle komma ner till strandgatan, strandgatan var jävligt mysigt iallafall, det låg vid vattnet och de hade en jävligt bra uteservering, haha vi kommer dit och då har suad dragit med sig hela sin liga, så vi fick knös i sofforna, och de blev en del skratt och udda händelser.

T ex, jag springer till toaletten, för jag blev så kissenödig, haha ja öppnar dörren till toaletten och där står en utav hans kompisar och pissar, haha sen ja kommer tillbaka och det e heeelt knäpptyst vid bordet. Så från ingenstans av allt man kan säga säger den ena killen - Vad fin kjol du har. Haha och då började alla gapskratta.

Sen var det dags att rulla sig hemåt, fast ändå lyckades jag stanna till hemma hos Nilab ännu en gång, och vi satt en bra stund, haha och precis när jag e på väg hem, satt mig i bilen, och börjar åka säger kurden kom förbi, och det blev en låång kväll..

Idag ska jag dra ut min visdomstand, fy fan ja kommer dö känns det som, haha ja e onödigt rädd för nålar.

Men men, måste ner och käka lite nu innan ja ska borsta tänderna i typ en halv timma.. :D haha

// Anta

Ny dag, och nya tider...

Idag har mina kära päron åkt till Hawaii (stenungsunds badet), de fick för sig att åka till havet och grilla i detta väder, och mamma blev arg på mig när jag sa
- Haha ni kommer bli så blöta (al ce te vi pokisniti)
Hon gav mig en mördarblick och fortsatte packa ner sina saker.

Så jag fick för mig att ta en sväng bort till trollhättan och träffa de gamla stollarna från skolan, så det ska väl bli roligt hoppas jag :D Men nu ska jag ta mig en dusch och fixa mitt kära hår, jag behöver verkligen färga min utväxt, men förhoppningsvis blir det nästa vecka :)

// Anta

Då var det lördag kväll, och jag ska troligvis bara vara hemma. Tjejerna ska ut och ta en drink, och kedjeröka i massor.. :)
Men jag minsann skulle skrivit klart mitt arbete om min praktiktid, man skulle nästan kunna tro att jag fcik ihop något, jag kunde inte ens kopiera den jävla loggan från mediamarkts hemsida, så jag blev arg och kastade papprena åt helvete.

Mina föräldrar är mycket kritiskta och frustrerade av min livsstil, och anser att jag borde ta en titt runt omkring efter lägenhet, på grund av att jag inte är så sparsam med dem pengar jag tjänar, vilket de har rätt i, men min filosofi är mer: när ska jag slösa om inte nu, sen när ja gifter mig och skaffar barn och grejer, då kommer man jämt och ständigt behöva se över sina utgifter och ha en levande budget i huvudet för hur mkt av varje man får köpa, fan jag e ung nu, jag vill leva livet...

Haha men det hade fan inte vart fel och flytta hemifrån, fast det kostar skjortan att bo själv, okej om man bodde med någon, man delar på hyran, matpengar m m. Men jag orkar inte riktigt leva fattigt ännu, haha vem vet en dag kanske jag slutar på gatan som min kära mor så fint uttryckte det, om jag inte skärper mig.

Imorgon ska jag minsan ta mig ett pass på sportlife, idag har ja vart hemma och inte gjort någonting alls, som innebär fysisk ansträngning, och därav behöver ja motion eftersom man ba äter när man e hemma.

Hoppas zumra vill gå en promenad med mig, men först ska jag ner och äta upp daimtårtan :)

// Anta

Fan efter ett tag längtar man tillbaks till skolan, jag trodde det skulle vara så skönt att komma iväg från plugget, men jag saknar att man har så mkt fritid och kan lägga upp sin tid precis hur man vill. Jag saknar att lära mig något vettigt, plus man saknar att umgås med de jämnåriga.

Mina dagar bara flyger förbi, och idag så satt ja ner med min chef och valde semestertiden, när fan hann det bli sommar?
Det slutade med att jag inte kunde välja så jättemycket, ekonomiavdelningen behöver mig sista veckan i juli och fyra framöver, så jag tog det.

Nästa vecka blir det club okej, och veckan efter det klubb x-tra. Haha sommaren är på g, och partajen och galenskaperna ska precis börja. I love summer!

// Anta

Större delen satt jag med fakturor, följesedlar, och rökte ett par cigg med jämna mellanrum. Jag skojar inte när jag säger att kontors-snubbar gör nästintill ingenting under dagen, till stor del sitter vi ba och kollar på videos på internet, snackar om vad för mat vi har med oss, haha.
Nej men om ja hade vart riktigt effektiv hade ja kunnat göra det jobb jag ska göra på fyra timmar utan att ens stressa.
Så åt vi glass tårta, och sen rökte ja några cigg till och sen var dagen slut..
Då höll ja på och dö, jag har nämligen en stor fobi för lastbilar, de skrämmer mig, iaf jag körde på påfartssträckan skulle på motorvägen, och har en lastbil bakom mig, eftersom det e rusningstrafik och ingen jävel vill släppa in mig, så fick jag bromsa rätt hastigt, och lastbilen bakom mig blev arg, och tutade med tutan väldigt länge, till slut skämdes jag och försökte göra mig mindre än vad jag e bakom ratten.

Sen åkte jag och min lillebror till mcdonalds för han ville ha en glass, eftersom jag inte orkade gå ur bilen, på grund av min äckligt jobbiga träningsvärk i benen så åkte vi genom drive thrun, jag beställer och vi ska åka till första luckan för att betala, då sitter min lillebror (4år) och funderar och sedan brister han ut


- Men, hur kunde hon ringa till dig?
- Vadå ringa till mig?
- Ja men hon pratade i den lådan, hur kunde hon ditt nummer
- Hahaha men aldin, hon ringde inte mig, utan hon sitter därborta (jag pekar) det e en mikrofon.
- Jaha, jag trodde hon ringde dig.

Men men, sen fick jag en del upppiggande sms av en klasskamrat :)

// Anta

Hej, mitt namn är Anita.
Jag vet egentligen inte vad jag tycker om mitt namn, jag har aldrig reflekterat över det, men det är väl ett okej-namn, vad ska man säga? Jag e van att heta Anita efter hela tjugo år.
Men men, har väl haft blogg fram och tillbaka ett par gånger, men det kom dagar då jag blev riktigt trött på skiten, och ba tryckte på radera-knappen.
Men denna gång tänkte jag faktiskt ge det en chans!
Då kanske man ska berätta om sig själv, sånt tycker jag alltid är lika jobbigt, för det är alltid att berätta om hurdan en annan person är, men när man väl ska förklara hur man själv är då skiter det sig.
Men kortfattat, jag e en tjej på nyligen fyllda tjugo år, jag pluggar ekonom-programmet i Trollhättan, men bor strax utanför Göteborg, hemma med föräldrarna, trivs kan jag väl inte säga att jag gör sådär jättebra hemma, men man håller ut eftersom man inte riktigt vill sätta sig i skulder det första man gör när man ska ta sig ut i livet, men vi får väl se hur länge det mottot håller.
Jag e väl annars en person, som e ganska social och öppen i nytt sällskap, och kan prata med de flesta och skoja, men har svårare att prata seriöst...
Ja, vad kan man säga mer, njut av mina galenskaper, även om min vardag e något grymt deprimerande dessa tider, då jag sitter på ett kontor på en ekonomiavdelning större delen av dagen.

// Anta