antapanta

Vad är det egentligen för fel på mig?

E det nu man skall rannsaka sig själv? Är det mig det är fel på? Är jag en dålig människa?
Asså jag vet inte..
Många frågor men inga svar.

Att det skulla komma till den dagen att vi gör slut på riktigt väntade jag mig inte. Jag hade redan planerat ut resten av mitt liv, mitt liv bestod av honom.
Jag visste inte att jag skulle sluta älska honom, jag visste inte att jag skulle sluta sakna honom.
Det ända som finns kvar är en tomhet. En tomhet i min vardag som jag inte hittar något att byta ut mot.
Vad byter man ut tomheten med?

När slutade jag älska honom? När blev allt bara en vana? Varför slutade jag älska honom?
Borde jag ens fundera över det?

Mitt huvud sprängs av tankar, tankar om det ena och det andra. Jag vill inte tänka, jag vill fly verkligheten.
Men jag kan inte fly verkligheten, jag måste lära mig att vara ensam.

Men hur lär man sig att vara ensam? Hur lång tid tar det att lära sig denna "läxa"?
Jag tror att jag står inför mitt hittils livs största påfrestning, att hitta en mening med allt jag gör.

Jag vill ha svar på frågor som jag inte ens har, jag vill vara synsk och veta vart framtiden bär mig.
Jag är inte positiv till framtiden, och heller inte positiv till mitt förflutna.
Jag står och stampar och vet inte vilken väg jag skall ta. Jag är förvirrad.

// Anta