antapanta

Jag läste nyss en artikel på metros hemsida om en killa som vid tretton års ålder dömdes för mord, och avtjänade därefter 16 i fängelse för ett brott som han nu har frikänts ifrån.
Artikeln hittar ni här:
http://www.metro.se/2009/05/05/4176/frikandes-efter-16-ar-i-fangelse/

Jag tror att det är något bland det värsta som kan hända en person, att bli berövad din frihet, men vetskapen om att man är oskyldig. Jag tror att man måste känna en sådan hopplöshet, med vetskapen om att man är oskyldig, men där ingen, absolut ingen tror på en.
Men enda trösten i den situationen är väl att man har ett gott samvete.
Fast å andra sidan kan man bli berövad på sin frihet även i vardagen, man behöver inte sitta i ett fängelse bokstavligt talat.

Man kan hindra sig själv, man kan ha en familj som hindrar en, eller ett samhälle som hindrar en från att göra och uppnå det man vill i livet.
Jag vet vad jag ska göra imed mitt liv iallafall...

---

 
Nu fick jag jävligt roliga nyheter, några klasskompisar kommer troligtvis bo kvar i trollhättan, eller det finns en chans till det iallafall, haha då blir jag inte ensam med killarna iallafall :)
Usch, jag saknar skolan, jag får ångest över att jag måste till jobbet imorgon.

// Anta